Min skrivarkurs fortsätter! Men först, omdömet för övning 3:

Bra dialog och bra gestaltat. Dra i med ännu mer inre och yttre känslor, röstliknelse, uttryck, något med miljö och sinnen.

Bra ton i texten och bra karaktäriserat. Man vet inte riktigt vem av dem man ska tro på :) Bra Karin!

Övning 3 handlade ju om en konversation, där den ena skulle vara arg och den andra mer uppgiven. Du hittar den här om du vill läsa.

Övning 4 ska beskriva en transportsträcka, ni vet de där mer lugna tillfällena i en bok där inget egentligen händer. Det är ett tillfälle för författaren att beskriva en miljö eller en person, men utan konversation eller action. Denna gång har jag skrivit om Anders och mitt besök i Tibble Kyrka i Täby i tisdags, det gick ju inte till exakt såhär men man kan ju fantisera lite!

Bilder från Tibble Kyrka tänkte jag att jag lägger upp i morgon, vad sägs om det?

Dörren stängdes med ett svischande ljud, fläkten utanför dörren tystnade och skapade en nästan öronbedövande tystnad. Anders blev stående precis innanför dörren, hans tinnitus hördes skarpare här inne. Mer ihållande och i en högre ton än vad den gick att uppfatta i det vanliga bruset.

Han satte sig ner på en av kyrkbänkarna längst bak i Tibble Kyrka. Kyrkan var utformad i en modern stil, en stor kub med enorma glasväggar täckta av färgat glas. Takhöjden var närmare fyra eller kanske fem meter, en solig dag som denna föll strålarna vackert ner genom glaset i ett intrikat, färgat mönster på golvet och över de andra bänkarna framför honom. Glasmosaiken var ingen uppenbar kristen avbildning, utan ett mer abstrakt mönster som gav intrycket av en fågel på flykt. Känslan av frihet och lycka.

Anders kände att pulsen gick ner där han satt på den stoppade grå bänken. Förutom hans alldeles för stora jeans och vinterskor var han varmt klädd i vinterjacka och halsduk. Våren hade officiellt kommit till Täby, men det var inget som märktes på temperaturen. Det var fortfarande kallt och snön låg kvar i drivor. Men här inne i kyrkan var det varmt och ombonat.

Hans blick föll på altarbordet, med sitt kors i trä och rosorna i rosa och grönt. ”Min älsklings favoriter”, konstaterade han i tankarna medan han drog av sig halsduken och krängde av sig jackan. Kyrkan var inte bara ett tillfälligt stopp mellan besök utan en nostalgiresa tillbaka till barndomen. Just i denna kyrka konfirmerades han. Han sökte med blicken efter fler föremål från hans tonår som han kände igen, men sedan dess hade flera delar bytts ut och bänkarna stoppats om.

Kyrkor är perfekta för att samla sig och finna ro, inte i ett religiöst perspektiv utan för att de ofta är tomma och tysta. Tibble Kyrka var inget undantag trots att det var full aktivitet utanför de stängda dörrarna. Anders var på väg någon annanstans, men lät sig ändå svepas bort i tankarna till när han senast var här. Hur han fumlade med kom-ihåg-lappen och tittade ut över havet av släktingar. Då hade hans puls varit hög och handsvetten hade fläckat ner pappret. Nu var känslan en helt annan. Nu som vuxen, trettio år senare, kunde han uppskatta kyrkans lugn och sitt eget sällskap.

Sakta lät han blicken svepa över mosaiken och ner över bänkarna, innan han drog en djup suck och samlade sina tankar till handling. Dags att gå vidare till nästa destination, den som skulle föra hans liv framåt bort från tonårens Täby.

Min skrivarkurs fortsätter! Innan ni får läsa del tre, får ni här ta del av min coach omdöme om övning 2, som ni alltså kan läsa här.

Bra gestaltat men få gärna med mer inre och yttre känslor, oro, stress nervositet, förväntan etc. Mjölka det mer. Tanken och känslan när han ser henne för första gången.

Bra flyt och du kan sakta ned en aning. Annars bra Karin!

Övning 3 handlar om att skriva en konversation, ett samtal där den ena skulle vara upprörd och den andra mer undergiven. Jag har valt att skriva om ett helt påhittat samtal som jag önskar hade utspelat sig – med skillnaden att jag faktisktskulle få veta vad som var fel på riktigt. Den här personen jag berättar om är fortfarande arg på mig var jag förstår. Märkligt, medan jag flera år senare fortfarande undrar vad fan som hände. Sjukt egentligen.

Som sagt, detta är ett fiktivt samtal! Det är alltså helt ett påhitt från mig och inget som hon skulle sagt eller gjort – ok? Och jag menar inget illa mot henne, det här är bara min hjärnas försök att förstå.

”Men jag förstår inte vad du menar”, jag suckade uppgivet och försökte skärpa sinnena för att kunna ta in vad hon sa. ”Vad har jag gjort dig?”

”Du är en energitjuv! Du sopar mina problem under mattan och förlöjligar dem!” Hon fräste upprört och blicken var svart och fastlåst i min. ”Du tror att allt handlar om dig och ditt företag, men jag då! Jag har också problem!”

Nu stirrade jag förvånat på henne, med tusen tankar snurrandes som en galen torktumlare i huvudet. Snabbt försökte jag komma ihåg när jag senast lyssnade på henne och hennes problem. ”Men”, försökte jag tafatt, ”vi satt ju i flera timmar igår och bara pratade om dig? Om hur du pratat med din doktor om din diagnos och vad ni kom fram till.” Jag visste att jag inte bara brydde mig om mitt företag, framförallt inte före henne. Men det var ju hon som ville engagera sig? Vad är det som pågår här?

”Om mig? Skojar du nu eller? Det enda du tjatade om var ju hur jobbiga alla leverantörer är och att du inte har råd med skrivartoner. Inte en enda gång frågade du hur jag mådde!” Hon skrek nu. Stod där rakt upp och ner och skrek åt mig, högröd i ansiktet och blicken så vilt stirrande att jag inte visste vart jag skulle titta. Förvirrad var bara förnamnet, jag var så oerhört förvånad och sårad men kunde inte få fram ett ord. Jag visste ju själv hur mycket jag engagerat mig i henne, att jag verkligen brydde mig om henne och hur hon mådde.

”Du är fanimej den elakaste människa jag någonsin träffat!” Hennes ilska var så glödande, så uppeldad och kraftfull. Jag försökte fortfarande komma på när jag varit elak mot henne.

”Vad menar du med elak? Vad är det jag gjort som är så elakt? Jag bryr mig om dig jättemycket ju! Men jag måste se till att täcka mina kostnader också, om du nu pratar om mitt företag eller nåt?” Jag var fortfarande förvirrad men började känna att jag gett upp debatten. Här var det inte fråga om att vinna, utan att förstå och gå vidare. För om jag inte fick veta vad jag gjort fel skulle jag grubbla på det i flera år.

”Du är en riktig subba. Det räcker så, energitjuv och subba. Försvinn ur mitt liv!” Det var tydligt att hon inte skulle ge mig några svar, någon förklaring eller låta mig förklara eventuella missförstånd. ”Försvinn härifrån, gå!” Hon pekade mot dörren och knuffade mig med andra handen. Allt jag kunde göra var att gå, utan svar på vad som egentligen hänt.

Sitter på pendeln nu, på väg hem från Linköping. Har alltså, förutom jobbat då, varit på Bright East i Linköping med Anders. Ikväll höll Leo Razzak föredrag om mångfald. Kolla in hans sida leorazzak.com. Otroligt intressant och en mycket engagerad talare, Leo har bland annat jobbat på Fryshuset och på Ekot på Sveriges Radio.

Och ja, jag har nackspärr igen. Börjar bli tradigt det här. Gymmet imorgon jau! 

Jag har köpt mig en skrivkurs via Let’s Deal, där jag på sju övningar får feedback och råd från en professionell skrivcoach. Lite spännande, även om han inte riktigt verkar förstå mitt manér…Jag blev lite besviken på hans kritik från övningen, de var inte så uttömande utan mer “skriv ut siffran blah blah”. Men det ger sig!

Övning 1 handlade om att beskriva en miljö, jag berättade om pappas begravning så den tänker jag inte lägga upp här igen – den finns här om du vill läsa den. Dock skickade jag in en förkortad version, där jag bara hade med själva kyrkan och vad som hände där.

Övning 2 handlar om att beskriva en karaktär. Vad tycker ni om resultatet? Det går lätt att skriva för mig, men frågan är om det är bra och om det fångar läsaren.

Vad tror ni, ser ni honom framför er? Och vill ni läsa fler övningar?

Första intrycket var kanske inte precis som han tänkt sig när de planerade att träffas. Förmodligen hade de båda tänkt att när de skulle träffas för första gången skulle allt stämma, inga tveksamheter om att de hörde samman.

Han hade en blå stickad tröja på sig, en ribbstickad tjock tröja. Inköpt just för detta tillfälle, för detta möte för första gången. Flera storlekar för stor dessutom, kanske hade hans mamma köpt den åt honom, ”bra om du ska ha flera lager under. Det är kallt i Sverige, kom ihåg det!”.

Den här dagen var inte kall däremot, det var tidigt på våren och där solen låg på var det riktigt varmt. Under den tjocka tröjan hade han både en t-shirt och en skjorta, varmt klädd för resan norrut men utan att ha koll på hur vädret egentligen var just nu. Runt hårfästet började svett tränga fram, det var varmt denna dag i mars. Inte riktigt vad han väntat sig.

Dessutom var hon lång. Ja, alltså han var inte kortväxt direkt, men helt klart kortare än vad hon var. Alla vet ju att svenska tjejer är långa, men så långa? Han hade nog inte riktigt tänkt sig det heller. Han ville ju imponera, visa att han var en cool och häftig kille. Allting började genast bli lite pinsamt, vad skulle hon tänka om honom egentligen?

Han såg henne från håll när han kom ut genom dörrarna från ankomsthallen. De kände igen varandra direkt såklart, foton hade de bytt tidigt. De levde ju trots allt i modern tid, allting behöver ju inte bli en fullständig överraskning kan man tycka. Han hade dessutom tänkt på allt, tagit med sig choklad, rött vin och klätt sig varmt. Det var ju trots allt väldigt kallt där uppe i norr.

Som sagt, första intrycket var inte lyckat. Han kände sig lite dum, eller snarare lite bortgjord där han stod och svettades utanför ankomsthallen. Det skulle bli värre under dagen, tänk om han vetat det när han satte sig på planet för att möta denna okända svenska. Just nu tänkte han inte alls, han bara försökte behärska sina känslor. Hans hår ställde sig upp i svettiga testar när han drog handen genom det, i ett försök att se lite mer spännande ut. Lyckades det? Nej, hon ser fortfarande skräckslagen ut.

Bäst att bara prata på då, fråga om väder och vind och hoppas att resan hem till henne går fort. Just som han lyfte upp väskan från golvet snubblade han på remmen och föll pladask på golvet. Hallen var nästan tom nu och hans fall ekade på hela flygplatsen. Scheisse, svordom mumlad ner i golvet. Sedan kom skrattet, bubblande och lätt från den långa svenskan han åkt för att möta. Det var bara att skratta med. För att sedan återberätta för alla om tillfället då han föll för henne.

Såhär några dagar in på nya året vill jag be er hjälpa mig sprida ordet om Nailmail. 2013 är ett ödesår, så snälla hjälp mig få ruljans på mitt företag. Använd gärna bilden nedan =)

Nu ska jag strax iväg på en föreläsning med Elaine Ekswärd. Det är v45 som arrangerar föreläsningen och hon ska prata om hur man får fram sitt budskap. Intressant!

Återkommer senare med en dagens mejk!

Tack för ert stöd angående mitt fd jobb. Tycker det är obegripligt hur man kan döma någon efter tre dagar, men visst. Stämmer inte personkemin så är det väl bättre antar jag. Men jag anser fortfarande att de kunde bjudit till lite, varit lite intresserade av vem jag är och tycker.

Jag är en stark ledartyp som står för mina åsikter, jag kan inte anpassa ihjäl mig men har inga problem med auktoriteter eller att jobba hårt. Men jag kände redan i onsdags när jag kom hem att jag inte kommer trivas där, de var helt enkelt inga trevliga människor. På rasterna när vi alla fikade tillsammans pratade de bara jobb och det var aldrig någon som frågade mig någonting. Inte ett spår av intresse eller försök till gemenskap.

Jävligt tråkigt för min ekonomi och självkänsla, men det är nog bara att kämpa vidare. Jag tycker att jag har så mycket värt att anställa mig för. Jag är kompetent inom massor med områden och är passionerad i det företag jag jobbar för. Så himla trist att man aldrig får en chans att visa det…

Här är min ansökan förresten, den säger väldigt mycket om vem jag är:

Hej, jag heter Karin Johansson och bor i Norrköping, och söker tjänsten som xx.

Låt mig kort och sammanfattat säga att jag har det ni söker – inklusive de extra meriterande erfarenheterna.

Jag har drivit ett företag sedan 2008 som bildat en stark community av köpare av nagellack via e-handel, som bygger på idén om samköp av ett utvalt månadsmärke – Nailmail (http://Nailmail.se). Samtliga de arbetsuppgifter ni nämner ingår naturligtvis även i driften av min egna verksamhet. Det är dock inte tillräckligt för att leva heltid på, så jag har för närvarande ett arbete på deltid som hemlevererande chaufför åt Ekolådan (Järna-baserade Stiftelsen Biodynamiska Produkter) här i Norrköping två dagar i veckan. Jag skulle vilja ersätta detta arbete med ett heltidsarbete – då företaget utan problem kan skötas på kvällar och helger.

Både professionellt och personligt drivs utvecklingen framåt med bloggar – och den personliga bloggtiteln avspeglar också mitt intresse för allt det vackra – http://vackerunderbar.se. Jag har ett aktivt intresse av heminredning som en del av detta det vackra att finna i livet – något som också avspeglar sig i det aktiva passionerade intresset för både explosioner av färg både i nagellacksfärger och det jag fångar via min kameralins i vardagen i natur- och stadsmiljöer. Nailmail är nämligen ett varumärke som drivs av företaget Akroplanet Enterprise, som också arbetar med fotografering, trycksaker, webbproduktion, PhotoShop och InDesign. Jag har arbetat med webben sedan 1996, och har även en examen i media- och kommunikationsvetenskap från Linköpings Universitet (fil kand). Självklart har jag utvecklat min marknadskommunikation så att jag även har företaget representerat på den sociala webben – med Facebook (närmar sig 500 gilla) som huvudsaklig tjänst (finns även på Twitter).

Men i centrum för hela företagets framgång finns en kompromisslös vård av relationer i båda ändar leverantörer såväl som kunder – snabba, sakliga svar på kundförfrågningar och att aktivt utveckla leverantörer till att bli aktiva medskapare av det som gör dessa kunder glada och lyckliga. Nämligen nagellack en gång i månaden.

Kort och gott – jag har ett korrekt och trevligt sätt att vara i kommunikation, och är väldigt driftig och självgående. Egenskaper som nu fått ett företag i väldigt snabbrörlig marknad av konkurrensutsatt konsumentvara överleva över tre år på denna tuffa marknad. Erfarenheter som jag självklart lyfter in i x fortsatta utveckling i detta vikariat! Jag ser fram emot att presentera mig mer i en träff i verkliga livet!

Med vänliga hälsningar,

Karin Johansson

Jag kan inte påstå att något av ovanstående är ljug eller att jag var någon annan där…

Min karriär på nya jobbet blev kort. Och inte särskilt naggande god heller. Genomförkyld hela veckan och nya rutiner till trots – de ansåg inte att jag passade in i gruppen. Det är ett tajt familjeföretag så det kan man ju förstå, men då kanske de skulle vara lite mer intresserade av mig för att lära känna mig? De frågade inte ens vad min sambo heter eller beklagade sorgen när jag nämnde att Wendy just dött.

Så, jag hade förmodligen inte trivts där heller särskilt länge. Kommer det en nyanställd kan man ju bjuda till lite, även om jag nog har mycket att skylla på mig själv.

Jaha, tillbaka till svältkost och existensminimum och jobb på Ekolådan!

Så var det dags för nummer 3 av Nailmailbladet! Denna gång en spännande intervju med Depend om trender och hur viktiga bloggarna är för deras kollektioner.

Jag hoppas ni gillar det! Skriv gärna en kommentar om vad du tycker, bra som dåligt!

Fotat lite av Nubars Simplicity Meets Elegance och arbetat med Nailmailbladet. Sliter mitt hår med ett problem men får nog skippa det ändå trots allt…

Vad har du gjort ikväll?