I torsdags var jag och mamma ner till ett fält mellan Smedby och Brånnestad. I vintras var där tippningsplats för enorma mängder snö, vi pratar om högar på flera tiotals meter. När man passerade där i april-maj fanns fortfarande en del snö kvar och jag trodde nog aldrig att det skulle försvinna helt.

Nu har snön bytts ut mot ett fält fullt med solrosor. Ett ganska stort område är fortfarande fullt med blommor, meterhöga blommor. Ingen vet varför de är där, läs mer här på NT om detta.

Ni får ursäkta, men här kommer ett bildspam igen. Dessutom bilder tagna i motljus, med dåligt ljus, med blixt… Ja, inte bra bilder alltså.

Apropå ledsnad som kommer över mig. Satt och rensade i vår Dropbox och hittade bilder från Riga. Jag var där förra våren med pappa och Anders, en lång ganska kall dag där jag kom hem med 100000 bilder på konstiga hus.

Och dessa två på pappa. Vi är på Rigas bästa sushiställe, nån timme innan båten skulle gå. Vi var bara aningens stressade, men så var det alltid med pappa. Alltid ute i sista minuten. Han bad såklart om kniv och gaffel när sushin kom. Han tyckte det var gott, men kunde inte begripa hur man åt med pinnar.

Tårarna kommer nästan varje gång nu när jag tänker på honom eller ser bilder. Saknaden är enorm efter honom, det är extremt ensamt och tomt. Men till skillnad från Melanthie vet jag att han finns omkring mig. Men jag önskar ändå att jag kunde få smeka det där skägget och klappa på hans mage.

Det var resor som var hans passion. Därför gör det så ont att han fick sitta fjättrad i en rullstol sista året av sitt liv.

Inne i St Maria kyrka föll ljuset in så otroligt fint på gravstenarna som täckte golvet vid altaret.

Hos Lennart & Britta kan man få lite sprit om man vill. Här kom ljuset både från lysrören och utifrån.

Ljuset fångas in av denna kylarprydnad på denna supervackra Rolls Royce Silver Shadow.

Mer bilder. Svamp i Svenssundsviken fångar dagens sista ljus.

Detta är då hästen Hedwig! Extra roligt eftersom min mamma heter Hedwig

Jag fick tyvärr inte rida henne på egen hand eftersom hon är väldans stark och egensinnig, dessutom nådde jag inte riktigt ner till stigbyglarna. Tjejen som ledde mig tävlar i svenska juniorlandslaget i basket, så hon var något längre än mig. Härligt att sitta på en häst igen dock…

En till utmaning idag! Detta är mitt bidrag till veckans FotoTriss, Plastic Fantastic. Behold, My Little Ponys! Dessa är mina gamla ponnies som Nadine nu fått ärva och som hon längtar till varje vecka hon inte är här. Jag har faktiskt Cherries Jubilee som ni ser i mitten, den är från 1984 så ni förstår att de är rätt gamla nu. Jag har några till såklart samt stallet.

Roligt att vi har någon som leker med dem igen!

I dag bestämde mamma och jag att vi skulle vara med i fotoutmaningen Ett foto i timmen, som en extra krydda på vår resa runt Östergötland. Jag har tagit 462 bilder idag, och många av dem är mycket bättre, mycket finare och mycket mer rättvisande av mitt besök på olika ställen än de jag valt ut. Men jag har tagit det foto som kommit närmast helt klockslag.

Resten får jag visa nån annan dag, tex när jag sitter till häst!

→ Här är mammas bilder förresten!

Kl 08.00. Dagen började med frukost hela familjen. Wendy har hittat sin nya favoritplats när vi äter vid köksbordet. Notera hennes svans, såååå söt!

Kl 09.00. Efter att Wendy tiggt klart lade hon sig i sin fotölj. Så snufigt som Anders hade sagt!

Kl 10.00. Halv tio hämtades jag av Mamma och Lars. Vårt första stopp var St Maria Kyrka i Finspång. Denna kyrka är typ från 1300-talet eller nåt sånt och har en väldans många fina takmålningar.

Kl 11.00. Vi besökte sedan Hejtorp, ett ställe där de hade getfarm och getosteri. Jag köpte en burk med fetaost i en örtblandning, supergott. Dessutom erbjöds getsafari och ett kök där Östergötlands bästa kock grillade getost getkött. Sa jag att de hade getter också?

Kl 12.00. Efter Hejtorp åkte vi till Lennart & Brittas köttfarm, eller ja, kofarm. De har Herefordkossor där, otroligt söta med lockig päls i pannan. Där red jag bla på ardennerhästen Hedwig! Vi klappade kossor, åt grillkorv och fotade med. Men klockan tolv hade vi redan lämnat stället och var påväg till Norsholm, så bilden är tagen utanför Skärblacka.

Kl 13.00. I Norsholm hade vi tänkt äta på Kapten Billings café, eftersom de enligt kartan skulle ha raggmunk med fläsk. Dock hade de inte en aaaaning om vad vi pratade om, så vi åt på Lennart & Brittas café istället. En bakad potatis med skinkröra. Gott. Mamma har väldigt fina ögon tycker jag!

Kl 14.00. Efter Norsholm vände vi åter mot Norrköping, med ett stopp i Melby Nostalgiladan. Där fanns en massa fina möbler och glas etc från 60-talet typ. Där åt vi också årets Östgötabakelse, rulltårta med blåbärsfyllning, blåbärsgrädde och persika. Mums! Vi släppte av Lars i Smedby och åkte sedan till Norrköpings Veteranbilsklubb, där vi såg en udda AMC Pacer, en underbar Rolls Royce Silver Shadow och en massa andra fina bilar. Titta bara på speglingen i denna Mercedes Benz från 1940-talet.


Kl 15.00. Efter veteranbilsklubben som låg ute på Händelö i Norrköping åkte vi till Johannisborgs ruin. Johannisborg var en stjärnformad försvarsport in i Norrköping som ryssarna brände ner på 1700-talet. Nu finns bara tornet kvar och en liten del av vallen. Bilden visar baksidan av tornsporten.

Kl 16.00. Sedan åkte vi ut på Vikbolandet, eller Vippolandet som vi säger här i Norrköping. Vi åkte först till nåt ställe jag inte minns namnet på, där fanns det massor med fina blommor och smideshantverk. Men kl 16 var vi på Å lanthandelsmuseum. Det såg precis ut som en gammaldags lanthandel, verkligen mysigt.

Kl 17.00. Efter lanthandeln letade vi oss fram till Skamby Gravfält, Östergötlands märkligaste båtgravfält. Här finns 13 gravar och från början var de mer kullformiga, med tiden har de sjunkit ihop och bildat gropar. Gravfältet hölls öppet av får. Tyvärr dog min kamera efter detta besök. så jag missade helt att fota när vi besökte Svensksundsvikens Naturreservat. Kanske har mamma lagt upp bilder därifrån, jag länkar in det senare.

När man fotar med systemkamera kan det ibland hända att bilden blir alldeles för överexponerad. För mycket ljus släpps in och allt blir bara vitt vitt vitt. Trist, eller hur?

Inte om du fotar i Raw! Raw är alltså råformat och all data som kommit in i kameran sparas, utan någon komprimering eller bortslösande av data. Hade du fotat den i jpeg hade bilden varit förlorad. Trist om du tagit en ögonblicksbild!

RAW är ett bildformat som består av minimalt förändrad digital information från en bildsensor hos en digital stillbildskamera, en digital filmkamera^[1], en bildskanner eller en filmskanner. Raw betyder rå på engelska och formatet kallas därför oftast för råformat på svenska. Namnet kommer från det faktum att bildfiler i RAW format inte är bearbetade än och är därför inte redo för att skrivas ut direkt eller för att redigeras i en bildbehandlare. Normalt sett bearbetas bilden av en RAW konverterare i en intern färgrymd i kameran med bred-gamut där exakta justeringar kan göras innan konvertering till ett “positivt” filformat så som TIFF eller JPEG för lagring, utskrift, eller vidare manipulation, vilket oftast kodar bilden i en enhetsberoende färgrymd. Dessa bilder beskrivs oftast som “RAW bildfiler”, trots att det egentligen inte finns ett enda RAW-filformat. Faktum är att det finns ett dussintal om inte ett hundratal sådana filformat som används av olika modeller av digital utrustning (så som kameror och filmskannrar).

→ Läs mer här om Raw

Den här bilden tog jag i Växjö, ser ni vad det är? Till höger bilddatan från Photoshop Raw-Converter.

Genom att dra ner Exposure, Brightness, öka Blacks och Saturation (färgmättnad) fick jag en bild om faktiskt fungerar. Den är inte skarp till att börja med, men spela roll just nu. Jag vill ju bara visa hur man gör. Var inte rädd för att experimentera när du fotar med systemkamera. Att använda Photoshop CS gör mycket men även Elements kan vara till bra hjälp. Viktigaste är bara att du fotar i RAW.

Det är kul att fota djur! Svårt och kräver lite mer kunskap för att få skarpa bilder. Följande är från Växjö och Kristianstad.

Och så en törstig geting.

Jag kom hem med väldigt många bilder på moln. Jag vet inte om det berodde på att det var väldigt molnigt och därmed vackra himlar, eller om jag tänkte mycket på pappa och därför letade efter just hans moln.

Den första bilden är från Växjö. Den mellersta är från skånska slätten nånstans och kvällsbilderna är från Kristianstad.

Pappa, är du där?

Just nu, kl 14.30, står vi alla i familjen på Kyrkogården i Kristianstad och tar ett sista farväl av min pappa. Idag gravsätts hans urna i samma grav som min farfar och farmor ligger i.

Det är en jobbig dag på många vis, men samtidigt skönt att det rent praktiska nu kanske är över. Bouppteckningen är iofs inte klar, men i sinom tid. Kanske är det dessutom sista gången jag träffar mina kusiner eller besöker Kristianstad? Vi får se vad tiden gör med vårt släktskap.

Men jag tänkte visa er lite bilder från en gladare barndom. Där mitt leende var det enda som efterfrågades och mina föräldrars kärlek var det enda jag ville ha. Åh vad jag älskar min mamma, och åh vad jag älskar och saknar min pappa så mycket!

Jag saknar den här tjejen.