Som förväntat åker jag måste runt runt round the block. Men det blir ofta så när man letar efter en adress, letar plats att stå etc. Men detta är Norrköping. Imorgon är det Linköping och den rutten hittar jag inte riktigt.

Första trippen, från lagret i Linköping, via Hackefors till Åby och till stan. Nej, jag tog inte en fikarast i Åby, jag lämnade lådor!

Nästa bild är allt mitt snurrande i Norrköping idag. Jag tror att kaffesymbolerna är när jag hade ett stopp som tog några minuter. Ett av dessa stopp är min lunchrast dock. Klicka på bilden så får du upp en lite större variant!

Dessutom ligger det på Själagårdsgatan! :O

Haha, slump indeed!

Nå, Dillqvist har lunchbuffé för 49 kr. Det var lika gott som det var dyrt, dvs inte alls.

Nåja, nu kaffe och sen toa. Ikväll kommer ni få se hur jag snurrat runt i stan, har installerat en gps tracker nämligen! Nördigt, men kul!

Jag förstår också att det krävs rätt mycket för att orka möta någon som sörjer. Det kräver en viss omtanke om andra människor att stå över sina egna känslor för en stund och sätta sig in i en annan människas känslor, utan att gå under själv.

Det jag inte kan förstå är hur man kan svika någon i den situationen. Hur man kan säga att man inte bryr sig om den andra, att sorgen, den får du bära själv. Jag kan inte förstå varför en vänskap enbart ska bestå av skratt, när livet har så många sidor som utmärker en människas hela väsen.

Vänskap är en typ av social relation, i vilken de båda parterna hyser ömsesidig tillit till varandra.

Tillit. Respekt. Förståelse. Kärlek. Vad är det? Är det viktigt?

Det är vid kris du lär dig vilka dina äkta vänner är. En del upptäcker hur ensamma de är. Andra upptäcker att vänskapen betyder allt för att krisen ska bearbetas snabbare. Men sveket vid en kris är det allra värsta. Att tro att man har omgivningens stöd vid en kris och upptäcka att de man litade på inte brydde sig det allra minsta. Att hennes egna känslor och rädslor, hennes vilja att hämnas och förgöra, är starkare än omtanken om andra. Att inte vara där för någon som behöver stöd… Det är oförlåtligt. Jag kommer aldrig förlåta dem. Men också värdefullt för då kan man gå vidare i sitt liv utan den som försökt utnyttja din sorg till att skada dig, tillsammans med de som faktiskt bryr sig om på riktigt.

När man växer upp kan man aldrig tänka sig att ens föräldrar en dag kommer dö. En del har tyvärr fått erfara detta i tidig ålder, men har du tur får du växa upp med båda dina föräldrar och bada i deras kärlek. Att förlora min pappa har lärt mig väldigt mycket om smärta. Om smärta, saknad och sorg. Tidigare hade jag åsikten att sorgen går över, sluta älta. Nu är jag ärrad. Jag har känslorna på utsidan och lider oerhört mycket med den som själv förlorat sin pappa. Tanken att jag en dag kommer förlora min mamma också är alltför smärtsam att uthärda, den tanken får inte tänkas. Men jag har fått utstå smärtan av veta att jag behöva leva resten av mitt liv utan en av de viktigaste personerna.

Hade min, vad jag trodde nära, vän funnits där för mig hade det kanske varit en lättare period. Kanske hade denna sommar då också burit på minnen av fantastiska vänner som hjälpt mig och fått mig att skratta. Nu får jag istället förlita mig på att min älskade Anders orkar. Att min mamma kan trösta. Att de vänner jag ännu har omkring mig är äkta och varma, inte falska och oärliga och snara till hat.

Ta hand om dina vänner i kris. Det räcker med så lite, ett sms där du frågar hur hon mår. En blomma till begravningen eller till tiden efter döden. Visa att du finns där och att du bryr dig om, även om du själv inte orkar stötta fullt ut är det värdefullt för den i sorg bara att veta att någon bryr sig.

Det behövs så lite.

Sorgfaser

Chockfasen

Chockfasen kan vara från några korta ögonblick till flera dygn. Man håller då ifrån sig verkligheten och de besked man får. Människor reagerar på olika sätt i denna fas – en del kan skrika ut sin sorg, andra blir som förlamade. I de fall krisen börjat stegvis, kanske då en sjukdom utvecklats till ett gradvis värre tillstånd, märks inte chockfasen, utan många går vidare till nästa fas.

Den omedelbara reaktionen hos mig var gråt och skrik och förlamning på samma gång. Dock väldigt övergående.

Reaktionsfasen

Nu börjar man inse vad som skett. Den nya situationen ska nu bli ett med ens liv, och reaktionen kan bli svår. Ofta försöker man intensivt att hitta någon mening med vad som skett. Frågan “Varför?” upprepas ofta gång på gång. Förklaringarna blir ibland av magisk natur.

Försvarsmekanismer använder de flesta människor och de är grundläggande för vår psykiska hälsa båda till “vardags” och i kriser. Ibland kan de dock försvåra bearbetningen av en kris.

Undertryckande – man låter inte sorgen få direkt utlopp utan anstränger sig för att visa en behärskad fasad.

Regression – återgång till barnsligt beteende, exempelvis genom att önska att andra ska ta över ansvaret. Tablett- och/eller alkoholmissbruk kan också bli följder.

Förnekelse – en typ av bortträngning – “det här har inte hänt”.

Projicering – någon annan beskylls för det som hänt.

Isolering av känslor – separation av känslor och intellekt då man lugnt berättar om vad som hänt. Många uppfattar det som ett moget sätt att hantera situationen. Istället kan det få svåra konsekvenser genom att de isolerade och förnekade känslorna kan ge andra symtom som ångest och sömnstörningar.

Jag reagerade med Undertryckande och Isolering av känslor. De första två månaderna har jag varit praktisk, rationell, förklarande, lugn.

Bearbetning och Nyorientering

I dessa faser har man kommit över det allra värsta och börjar se framåt.

Under bearbetningsfasen accepterar man så småningom det som skett, och kan till och med börja intressera sig för tidigare aktiviteter.

Under nyorienteringen klarar man sedan så sakta att ta in sin sorg och förlust i den egna livshistorien. Ett ärr lämnas kvar, men man fungerar i kontakten med andra och med livet utanför.

Ja, då har jag väl kommit hit då. Jag accepterar och förstår, jag arbetar och håller på som vanligt. Eller är jag fortfarande kvar i isoleringsfasen?

Men jag har bestämt att jag ska spara ihop till en PLASTIKOPERATION!

*TaaaaDAAAAAAA!*

Ja, jag vet, jag är ju så ful så jag behöver den pronto! *not*

Nej, jag hade inte tänkt operera näsan även om det kanske skulle kunna bli snyggt att ta bort den där jäkla skidbacken. Inte heller ska jag lyfta mig, förstora läpparna eller gräva en grop i hakan. Eller förstora brösten eller fettsuga benen, även om jag gärna skulle vilja göra det också.

Nej, jag ska spara ihop till en ordentlig hudslipning! För att få bort alla ärr, pigmentfläckar och ojämnheter! Alltså en sån som gör att man får ha ansiktet i bandage för att hela huden är avskalad typ. Japp. Det ska jag.

Någon som gjort något liknande?

I övrigt är jag rätt emot operationer förresten, speciellt förstoring av bröst och läppar om du redan är begåvad med normalstora sådana.

Jag var där idag och plockade ihop en sallad med pasta, sallad, keso, fetaost, groddar, kräftstjärtar, ett ägg och blandade bönor. En normal portion till tex lunch är ca 200-300 g, vilket jag tydligen har väldigt svårt att uppskatta. Jag tror säkert jag köpte 500 g eller nåt. Men 9,90 per hekto, eller 99 kr per kilo, är ett riktigt bra pris. Underbart att man kan välja det man vill ha och skippa sånt man inte gillar.

Så har ni tillgång till en buffé som denna, testa! Men tänk på att skippa ost och feta såser och hålla dig till 200-300 g om tanken är att du ska hålla vikten