Sågverksunge alltså, det vill säga de barn som arbetade på sågverket under sena 1800-talet. Bricken är ströflicka på Svartviks sågverk, ett verk som låg nerströms från Sunsdvall. Boken utspelar sig 1879 och är skriven utifrån Brickens tankar och språk, det är skickligt balanserat på för barnsligt och intressanta funderingar. Men det lugna livet med fasta rutiner blir abrupt avbrutet när strejken bryter ut i Svartvik och på de andra sågverken runt Sundsdvall. Den här strejken var en av de första i Sverige, där fler än 5000 arbetare under en vecka stoppade arbetet. Det var inte olagligt att strejka, men det fanns inga fackförbund och när landshövdingen hotade med militärer och tvångsförflyttning avbröts strejken.
Du kan läsa mer om den här strejken här på Wikipedia om du är intresserad.
Boken är som sagt var skickligt skriven så att det är Brickens perspektiv som tas. Den är spännande och historiskt intressant, om en tid där arbetare var de som fick landet att snurra men som inte uppskattades för sitt slit. Arbetarna levde i små baracker, hela familjer i ett enda rum där katterna ständigt fick nya ungar liksom arbetarnas fruar. Många kom från tuffa bondeförhållanden med svår svält, vilket också präglade strejken och rädslan som utlöste den.
Mycket intressant alltså, jag ser fram emot resten av delarna!
Betyg: 3 av 5 | Genre: Historisk roman | ISBN: 9789173870580 | Sidor: 372
Plötsligt är jag infångad av starka armar och nerlyft från stabben. Jag blir så rädd att alla tankar försvinner.
– Nu är det färdigarbetat för idag, säger han som lyfter ner mig.
Jag vill fråga vad han menar, klockan är väl inte ens halv fem, men jag får inte fram ett ord.
Plötsligt är det tyst i Svartvik. Gnisslet, braken och rösterna som hörs dygnets alla timmar utom på söndagarna finns bara inte längre.
Det är tyst i de andra sågverken också, alla Sundsvallstraktens sågverk utom ett.
Brickens pappa låter henne inte vara med och strejka på riktigt, fastän hon vill och fastän hon är en riktig arbeterska, en ströflicka som börjar jobba vid halv sex varje morgon.
Strejken är för vuxna karlar, säger pappa Edvin, den är för plankbärare och hjälpsågare och andra som fått lönen sänkt till under förra årets nivå och inte har råd med mjölk till gröten längre. Trots att sågverken fick tre miljoner från svenska staten.
Pappa, som fick sluta som plankbärare när hans axel sjönk ihop och bli hjälpsågare istället, går till Skarpskyttelägret tillsammans med de andra som strejkar. Nu när de är så många måste väl ändå sågverkspatronerna lyssna på dem!
