Jag är sååååå himla glad att jag inte slösar bort mitt liv instängd i ett kontor med idioter till chefer som dikterar min dag! Jag är SÅÅÅ glad över att jag har ett eget företag och att jag har ett deltidsjobb där jag är fri att SJUNGA HÖGT! På arbetstid!

Se den här videon, så himla bra!

En ganska dålig swatch av M·A·Cs Russian Red, lipglassen jag fick från Kicks häromveckan. Här på en grund av Prep+Prime från Mac.

Inte riktigt rätt nyans av röd på mig, lite för orange tror jag. För varm? Kan inte riktigt avgöra vilket, men det är inte riktigt rätt. Jag ska nog ha lite mer bärfärgat tror jag. Men visst är det rätt snyggt? Ja? Jag ska testa det ovanpå en annan färg, det kan nog bli riktigt fint!

Gaphals ja, men också den viktigaste dammtussen som finns. När hon är på goshumör är hon det gosigaste som finns. Men hon är en egensinnig dam som ska få SIN vilja igenom, hur mycket hon än måste tjata! Och hennes matte… ja, hon tål inte tjat…

Men hon är söt, väldans supersöt!

En av Anders konsulter på Jobbfabriken gav honom en kasse kantareller igår, som tack för god handledning och “konsultarvode”  av projektgruppen =). Mycket uppskattat i det Johansson-Abrahamsson-ska hemmet indeed!

I går kväll stekte vi några av kantarellerna i smör, massor med smör. Sedan hällde vi i lite fetaost också, vilket blev riktigt gott! Underbart på grovt bröd, i detta fallet Carlssons Fyrkant. Gott gott GOTT!

Det är på kvällarna dom kommer. När jag och Anders sitter i varsin ände av soffan doin’ our business. När teven är avstängd och det är tyst. Då kommer tårarna och saknaden som värst.

Sorg är ett svart monster som äter upp en inifrån. Det kräver ett starkt immunförsvar och massor med tid för att överleva, men som tur är är sorg inte dödlig. Den gör bara väldigt ont.

Haha, Anders berättade just att jag tydligen lärt mig att väcka honom i sömnen när Wendy gapar som mest. I sömnen alltså. Haha, höll på att garva ihjäl mig men Anders var tydligen skitförbannad på mig där halv två inatt.

Wendy är rätt jobbig när hon sätter igång, hennes ljudvolym är överväldigande! Då gäller det bara att göra henne till viljes för hon ger sig aldrig. Tyvärr måste vi ha dörren stängd in till sovrummet numera, då får man sova ifred åtminstone. Tyvärr eftersom det är så otroligt gosigt att ha henne i famnen.

Tur att jag lärt mig nåt bra i sömnen iaf!

Bästa fynden gör man i sin egen garderob, eller hur?

Idag rotade jag fram ett av mina gamla Levi´s 501. Dessa är minst 5 år gamla, säkert äldre, helt utan moderna slitningar. Jag var helt säker på att jag antingen inte skulle komma i dem eller att de vore för stora, men de satt perfekt! Såå skönt dessutom med hög midja och raka ben, precis vad jag behöver. För ja, jag väger nära 75 kg just nu, jag har gått upp rätt mycket bara senaste året. Men whatever, dessa jeans satt bra!

Jag struntar i om de har manlig skärning eller är omderna, jag är så trött på jeans med låg midja eller såna som bara rent allmänt sitter illa!

Idag har jag varit nere på banken och träffat min underbara bankkvinna Marie! Jag har äntligen betalat alla krediter och klippt kort, stängt av Nailmails gamla bankgiro, samt även äntligen begripit hur vårt affärskort fungerar! Städat!

Jag har också varit förbi hos Paula Wickström Fredriksson, en medlem i Lasso som just nu är silversmedslärling hos Maria Börjesson. Hon ska göra ett nytt hjärta-med-vingar-smycke åt mig Viktigaste för mig dock är att hon gör ett smycke hon känner för, inte bara för att tjäna pengar.

Dagens mejk kommer senare, just nu orkar jag inte gå och hämta kameran.

I torsdags var jag och mamma ner till ett fält mellan Smedby och Brånnestad. I vintras var där tippningsplats för enorma mängder snö, vi pratar om högar på flera tiotals meter. När man passerade där i april-maj fanns fortfarande en del snö kvar och jag trodde nog aldrig att det skulle försvinna helt.

Nu har snön bytts ut mot ett fält fullt med solrosor. Ett ganska stort område är fortfarande fullt med blommor, meterhöga blommor. Ingen vet varför de är där, läs mer här på NT om detta.

Ni får ursäkta, men här kommer ett bildspam igen. Dessutom bilder tagna i motljus, med dåligt ljus, med blixt… Ja, inte bra bilder alltså.

Apropå ledsnad som kommer över mig. Satt och rensade i vår Dropbox och hittade bilder från Riga. Jag var där förra våren med pappa och Anders, en lång ganska kall dag där jag kom hem med 100000 bilder på konstiga hus.

Och dessa två på pappa. Vi är på Rigas bästa sushiställe, nån timme innan båten skulle gå. Vi var bara aningens stressade, men så var det alltid med pappa. Alltid ute i sista minuten. Han bad såklart om kniv och gaffel när sushin kom. Han tyckte det var gott, men kunde inte begripa hur man åt med pinnar.

Tårarna kommer nästan varje gång nu när jag tänker på honom eller ser bilder. Saknaden är enorm efter honom, det är extremt ensamt och tomt. Men till skillnad från Melanthie vet jag att han finns omkring mig. Men jag önskar ändå att jag kunde få smeka det där skägget och klappa på hans mage.

Det var resor som var hans passion. Därför gör det så ont att han fick sitta fjättrad i en rullstol sista året av sitt liv.